November '12

November har nått sitt slut och om några timmar är det december och vintermånad på riktigt.

Även om jag har svårt vid att förstå att det så snart är jul så är jag mitt uppe i planerandet av julklappsinköp, planerar vem som ska få vad och undrar över vad jag själv egentligen önskar mig. Men den månad som nu varit har jag lyssnat på så mycket blandat, varit inne på Niotillfem's soundrop nästan jämt, lyssnat på Lisas lista i jakt på nya fynd och suttit på bussar och tåg och somnat med mina egna i öronen.

Men jag har också haft min novemberlista, min lista med låtar jag funnit på senaste tiden eller låtar jag lyssnat på länge, men låtar som kändes rätt. Som kändes som november. Just där och då, just nu.



En liten del av November i form av musik helt enkelt.
Här.

November


1. Det var höstlov och jag spenderade många timmar på min rosiga säng, drack för mycket kaffe och skrev.
2. Spontanköpte biljett till Markus Krunegård!

3-4. Träffade Erika för första gången på två veckor efter höstlovet vilket var helt underbart!

5-6. Mamma åkte till Brasilien och jag åt nudlar kl. 03.30 och avokado till middag.

7. Vendela kom över och vi hade Tema: Rosa, dygnade och skrattade fram tills vi båda däckade i varsitt soffhörn.
8. Jag tog tåget upp kl. 07 för att köa till Markus Krunegård

9. Drack te och köade på för mig själv tills folk kom runt elva.. 10. Träffade Markus efter bästa spelningen och fick en signering och kram innan det var dags för gayklubb och dans.

11. Julgranen åkte fram tidigt i skolan. 12. Jag blev kär i mina nya kläder från Monki / Oasap

13. Hej 14. Hade tacomys ensam i soffan framför "Halv åtta hos mig"

15. Återigen: hej. 16. Vi var aktiva på lunchrasten.

17. Bakade kladdkaka mitt i natten och pratade om livet fram tills klockan 03.
18. Hade tacokväll med Lisa och tittade på fotboll.

19. Gick på 50 årsfest och matchade kläderna bra med kusin (oplanerat)
20. Efter en sen natt bestämde jag mig för en mysig hemmakväll - men somnade tidigt och såg ingen film.

21. Drack mycket te. 22. Åt finfrukost

23. Spenderade sista kvällen ensam hemma i soffan och bara mös. 24. Hej med lockar.

25. Förfestade och gick ut på krogen helt rosig och rosa. 26. Finklätt inför The xx


27-28. Köade inför The xx - som f.ö. var helt fantastiskt bra.



75 minuter av ren perfektion

Det är först nu som jag kan andas ut igen, först nu som jag kan börja smälta allt det som just har hänt. Vi har sprungit som idioter över spårvagnsspår och övergångsställen, sprungit genom centralstationen och över perrongen för att just hinna sätta oss på tåget innan det att dörrarna stängs och tåget börjar röra sig söderut och hem igen. Vi passerar Kungsbacka, passerar Varberg utan att jag egentligen hinner lägga märke till det. Är så tankspridd och fascinerad av kvällens konsert, så imponerad och känslomässigt berörd.

Klockan är 23.57 när vi når Halmstad, vi är utmattade och jag känner verkligen hur varenda muskel i kroppen värker när vi kliver in i mammas bil som står och väntar på oss utanför Pressbyrån. För tolv timmar sedan satt vi utanför Liseberg, satt under en nyköpt filt, under ett paraply medan Therese twittrade om hur vi åt babybel, läste och tog powernaps då vi hade så många timmar kvar. Men tiden tickade på, det var kallt, riktigt jävla kallt, men till slut och efter många om och men så fick vi komma in, fick sätta oss med ryggarna mot kravallstaketet, köpa öl och känna hur det började närma sig samtidigt som våra kroppar återigen värmdes upp.

Under hela konserten står jag med tårar i ögonen. Sjunger inte ens med i texterna trots att jag kan dem. Står mest tyst och iakttar vad som händer på scen. Iakttar Olivers fantastiska sätt att röra sig över scenen samtidigt som fingrarna rör sig fjäderlätt över bassträngarna. Hur Romy rör sig, lite mer försiktigt men hela tiden med en säkerhet i rösten och hur Jamie kombinerar sina beats i ena sekunden med slagverk i andra. Står bara där, längst fram, ser och hör hur perfekt deras resultat är, när alla bitar faller på plats, när musiken når publiken och hur de spelar låt efter låt den ena mer fantastisk än den andra och hur de tillsammans skapar 75 minuter av ren perfektion.

En del av mig förstår just där och då varför jag har haft så svårt för att lyssna på dem den senaste tiden, samtidigt som jag på något sätt hittar tillbaka och inte vill ha någonting annat i öronen än just dem. Det finns så många låtar som jag relaterar till, som väcker minnen från sommaren och Hultsfred, allt det som varit. Saker som gör ont men som ändå väcker fina minnen. Men när jag väl kommit hem och framåt halv två krupit ned i sängen så vet jag, vet att jag inte längre tänker låta någon ta det ifrån mig. Inte låta någon ta ifrån mig min kärlek till musiken.