Anställd

Jag lägger på luren och står chockad kvar i korridoren. Tyst, skakig och börjar nästintill bli tårögd. Men jag vill bara skratta. Skrika av glädje för att det är på riktigt. Så jag springer. Jag springer ner för trapporna, sträcker in huvudet i en datorsal och berättar för Lisa, springer snart vidare och berättar om vad som just hänt. För jag är så stolt. Jag är stolt och ringer mamma som låter glad, ringer pappa som utbrister "Oh fyfan!" på det mest positiva sätt som man någonsin kan tänka sig höra den kommentaren på och sätter mig ner.

Allting blir blankt där och då för jag fattar inte riktigt än.

Jag har fått jobb och så många onödiga ton av oro, ångest och panik har släppt. Jag känner mig lättad för första gången på veckor och vet att det kommer att gå bra.

Anställd.
TImanställd.
Vikarie.

Jag har fått ett jobb och det är helt otroligt.

Så nu kör vi, börjar jobba stenhårt så snart allting är ordnat, tjänar pengar och så säger jag "London here I come" om sju månader.

HURRA!
1 Emma:

skriven

Åh, satan vad fint! Och vilken lättnad. Grattis, eller vad man nu säger! :)

Kommentera här: