Tack för allt 2014 men nu gör jag slut med dig.

När året snart når sitt slut känner jag att det är dags att få ett avslut. Det är mycket som hänt, både bra och dåliga saker. Alla dessa har påverkat mig på olika sätt och när det bara är dagar kvar tills vi ska fira in det nya året så vill jag säga tack och hej till det som varit. 
 
I Januari låg jag hemma i min säng i barndomshemmet hos pappa. Jag var hemflyttad från London och hade tyckt att det väl var himla mysigt att få fira jul och nyår med familj och vänner på hemmaplan ändå. Men när januari kom växte en ångest inom mig och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. 
Till slut hamnade jag i Göteborg. Efter att ha spontansökt ett jobb som telefonförsäljare tog jag mitt pick och pack en vecka senare och flyttade till staden som under mina tidiga tonår varit drömmarnas stad. 
Tack Göteborg för allting du förde med dig i form av en stark vänskap till Isabell som blev min partner in crime den våren, nya vänskaper i ett kollektiv på Hisingen bland en hel drös med intressanta människor. Tack för de där pirriga dejterna med fem timmars prat non stop och ölkvällarna på Andra Långgatan. Tack för den där crushen i killen från jobbet som fick mig att gå totalt bananas så att jag ibland behövde ringa Estrid för att skrika ut min panik och tack för alla våra stunder tillsammans. Tack för mina kollegor som alla var unika och som inga jag tidigare träffat. 
Trots ångesten som kom krypande under vårens gång så förde den här tiden också med sig mycket lärdom. Jag lärde känna mig själv och fick en ny synvinkel på mitt liv, vad jag ville göra med det och bestämde mig för att det var dags att avsluta det kapitlet och ge ett nytt en chans att ta fart.
 
Till sommaren hade jag flyttat hem igen, hem till barndomshemmet och samma gamla rum. Jag fick, tids nog, jobb för sommaren och åkte på kent och fick tid, även om en kort sådan, med Bella och KM. Jag lärde känna många fina personer och hade tillsammans med mina kollegor knäppa utekvällar vecka efter vecka på alla våra lediga stunder tillsammans. Och när ångesten kom tillbaka, den som jag sagt att jag skulle tagit tag i när jag återvänt till Halmstad men liksom skjutit på, så kunde jag ändå skatta mig lycklig över att jag bodde i en stad där jag hade både familj och vänner runt omkring. Tack för den här sommaren, för att jag fick se min bror gifta sig, för att mitt nya liv som student på Högskolan i Halmstad fick börja med en galen nolle-tid och nya vänner som kommit att bli det viktigaste jag har idag. 
 
Och när hösten till sist kom med sitt mörker fick jag vara extra tacksam för de nya vänskaper som vuxit fram. För hösten tog fart med ett hejdundrans studentliv fyllt av mer öl än studier och det var sällan en enda lugn stund. Vi hade det fint tillsammans, var ett litet gäng på bara några av de bästa personer man kunnat tänka sig som höll ihop och fick alla stunder att räknas.
Tack hösten för att jag tyckte sådär hopplöst mycket om den där personen som jag inte alls borde fått de där känslorna för, det var trots allt tack vare det jag insåg att livet inte längre riktigt gick ihop utan hjälp från omvärlden. Tack för Stockholmsresan med Mathilda som kanske inte alls blev så bra som vi velat men som ändå gav mig nya perspektiv. Tack för att du gång på gång visade mig vilken underbar familj och vilka fantastiska vänner jag har i mitt liv, för att du visat mig att jag inte är ensam även om jag ibland lyckats inbilla mig det. 

Tack 2014 för att du varit jävlig och hård mot mig lite för ofta för att få mig att inse att jag inte alls klarar av att hantera allt på egen hand. Tack för att du visat mig vilka personer i mitt liv som är de viktiga, de som jag skulle göra allt för att ha kvar. Du har visat mig vad som är viktigt, lärt mig att ensam är inte alltid (faktiskt typ aldrig) stark. 

Nu tillhör alla dessa händelser, all den ångesten och alla de känslorna år 2014. Där de finns kvar som fina minnen att se tillbaka på medan allt jag tar med mig till det nya året är de lärdomar som det här året har fört med sig, de relationer som skapats och de drömmar som fått ta fart. Men det negativa, det lämnar jag nu bakom mig.
 
För när nu 2015 kommer så gör jag mig redo för ett år fyllt av förbättring.
Ett år som kommer där det kommer ges en ny chans att skapa nya minnen och relationer. Ett år då jag tänker fortsätta att gå i terapin för att bygga upp mig själv och bli starkare igen, ett år då jag tänker göra allt för att vara en bättre dotter, syster och framförallt vän till de i min omgivning. 
 
För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.

Kommentera här: