Du sa: Du är så naiv. Jag sa: Jag vet.

Trots att värmeböljan inte är över än och det är nästintill trettio grader varenda dag nu så kan jag inte släppa känslan av att sommaren snart är över. Trots att sommaren kan ha alltifrån en till två månader kvar om vädret bara vill så ser jag redan yllekoftor, dr martens, skolböcker och ruggiga gråa morgonar framför mig. Missförstå mig inte, lika mycket som jag älskar sommaren så ser jag, till viss del, fram emot hösten också. Mot gyllengula och röda löv, timlånga fikor och varma soppor.
 
Kanske är det mesta bara så att sommaren har varit en enda stor förvirring, och när den väl släpper bit för bit så inser jag just hur mycket av sommaren som faktiskt har gått, utan att veta hur jag spenderat den. Jag vet ju att det varit en bra sommar men alla dessa fina minnen som skapats har lagt sig på hög där bak någonstans som inte fått plats bland alla paniktankar och all förvirring kring livet, framtiden, känslor och sådant som bara är svårt att tyda och ha bra svar på. 

Fick beskedet till högskolan för bara några veckor sedan och kom in, satt på en buss med Isabell som också kommit in på sitt förstahandsval och vi var så himla glada, kunde inte låta bli att gå runt att skratta arm i arm och bara vara lyckliga. En lycka som med all sin rätt var sann men som också övergick i förvirring och panik bara kort därefter. "Ska jag stanna i Halmstad i TRE ÅR?" Ja, det var väl kanske min första, största tanke kring det hela. En tanke jag försonats med och kommit fram till inte är så illa trots allt, för att jag ju vet vad jag vill. Men det är stort, det är det verkligen. 
 
Så trots att sommaren försvinner i väg i rasande fart så är jag redo för nästa steg. Jag har fått träffa så många nya vänner, gått på möhippor, spelningar, druckit vin i parker och spenderat kväll efter kväll på uteserveringar som Tillsammans. Har åkt upp till Göteborg, sprungit runt i natten med Isabell och ätit kilovis med jordgubbar.  Samtidigt har jag också hunnit förvirra mig i känslovärlden, hittat någon som känts rätt men varit fel och fått släppa taget igen. Skaffat en ny mailvän och saknat mina bästa londongirls och stockholmare något helt otroligt. I sin helhet så har det ändock varit fint, en fin sommar som trots allt inte är över än. För vem vet vad som väntar bara alldeles just runt hörnet. 

Kristian Anttila 20140725

Som nämnt så har jag ju halsfluss för tillfället men trotsade igår den för att gå och se Kristian Anttila på Tillsammans.


Vi var peppade till max (och jag en smula förvånad över att Kristian själv kommit fram och känt igen mig innan spelningen).

När klockan passerat elva steg han till sist upp på scen med sin gitarr.


Spelningen genomförde han med bravur och jag blev nostalgisk av att se honom på Tillsammans igen, just där jag och Elin såg honom förra sommaren.

Efteråt fick jag lite mer tid med Kristian och blev återigen förvånad över hur han mindes så mycket saker om London, Göteborg och senast vi sågs.
Färgglada drinkar och nötter skulle han givetvis också ha!

När Tillsammans stängt bar det av till Ölfiket och där var även Tabita! Charmigaste bilden från hela kvällen, utan tvekan!

Det blev en lång men fin kväll i alla fall och jag hoppas nu ändock på att det inte ska behöva gå ett helt år tills nästa gång jag får se Kristian igen! 
För den killen, han är bra han.


den tjugofemte juli tvåtusenfjorton

Har halsfluss och att jobba är förbjudet på order av läkaren men ikväll är det fredagen den tjugofemte juli och jag har väntar på denna dag så länge nu - så trots en svullen hals ska jag in till stan och se Kristian Anttila igen. 
Det är nästan ett år sedan jag och Elin såg honom på Tillsammans förra sommaren när vi träffades för andra gången.
Ikväll blir det ingen Elin med i bilden tyvärr men är så pepp pepp pepp på att få se denna kille igen.