Emelie J.

|| Vaknar upp med en lätt huvudvärk efter en ambivalent midsommaraftonskväll. Två panodil sköljs ner med iskallt vatten och sedan ska tvätten tvättas, torkas, vikas ihop. Handlar mat, unnar mig goda saker. Köper färskpotatis, sill, kyckling, cola, choklad, chips och jordgubbar. Cyklar hem för att vägra lämna soffan och serierna fram tills Tina hör av sig och släpar ut mig på en promenad. Vi köper cola och sätter oss på en parkbänk under ett träd. Pratar om allting som har hänt, allt det som händer och som kommer att hända. Försöker släta ut och förminska varandras krypande och kliande ångest. Den som är oundviklig efter dygnet som just passerat.

|| Midsommar var mer än bara god mat, jordgubbar och bubbel. Mer än fika i mammas soffa, deeptalks på en balkong och sällskapsspel. Det var mer än 72 kronors öl och att pussas, hålla hand och låtsas som att saker var bra. Det var tårar, ord som gjorde ont i hjärtat och 48 obesvarade samtal mitt i natten. Det var fint och förjävligt på samma gång. Eller kanske inte alls på samma gång. Först fint, sen jobbigt. Och när natthimlen börjat ljusna krokade hon tag i min arm och vi gick hemåt igen.