Tillbaka i en grå och regnig hemstad
Tack för den här gången Stockholm.
Regnet hittar in under kappan och ner i nacken. Kalla regndroppar mot varm och sömnig hud. Det är vad jag möts av när jag går av tåget i Halmstad efter min Stockholmshelg. Klockan är nio på morgonen och allt är grått, kallt och det regnar.
Bakom mig har jag lämnat en helg fylld av mycket Bella-häng, burgare och cocktails. Jag har träffat saknade personer, vandrat runt i mängder och bara myst och njutit av varenda liten stund jag haft tillsammans med mina fina däruppe.
Nu är jag tillbaka och likaså ångesten. Men det är en ny slags ångest, en som är utblandad med förvirring och kanske en viss lättnad. Oron är utbytt, i alla fall för nu. För det finns inte längre något att egentligen oroa sig för.
När jag kommer hem vet jag att jag borde städat innan jag åkte men nu finns inga krafter. Det har gått tolv timmar sedan jag lämnade Stockholm och allt jag vill är att sova.
Så det är så det får bli. Kanske har jag mer att skriva om då, mer att reflektera över senare. Men nu är sängen prio 1.