Hör dig andas, rummet snurrar och nu finns ingen annan här

Vi träffas tre gånger för första gången under en och samma helg. Det är inte på en fest med gemensamma vänner, inte via tinderappar eller andra påhitt. Första gången vi ses är mitt på ett dansgolv när klockan passerat midnatt för längesen. Våra blickar hinner bara mötas innan han dragit över mig till kanten av dansgolvet och lagt sina armar omkring mig. I mitt öra väser han fram sitt namn och frågar om mitt. Med mina läppar mot hans öra och armar kring en skjortbeklädd kropp svarar jag, nästan skrikandes fastän att det känns som att jag bara viskar, ”jag heter Emelie”. Vi hinner utbyta ålder men sedan tar orden slut. Vi kysser varandra och jag ser i ögonvrån när jag öppnar ögonen igen hur mina vänner står bara ett par meter ifrån oss ute på dansgolvet och fnissar och mitt i kyssen kan jag inte låta bli att le. Då lutar han huvudet bakåt och ser på mig och ler han också.
 
Jag vet inte hur lång tid det hinner gå men snart står vi i garderobskön för att hämta ut våra jackor. Jag ropar till mina vänner "Vänta på mig!" och hinner uppfatta instämmande nickningar innan de försvinner ner för trapporna. På andra sidan kön får jag syn på min brors fru, hon sitter med några vänner och jag säger snabbt till honom att "Vänta här, jag kommer snart. Stanna här!" innan jag går fram, kramas och pratar kort om kvällen innan jag återvänder till honom med rodnande kinder och en undran över om hon sett oss tillsammans.

Vi delar på en cigarett utanför och hamnar på efterkälken när de andra börjar gå längs med Storgatan bortåt efterfesten vi ska på. Jag kan inte låta bli att fnissa hela tiden och när vi väl kommit fram till efterfesten hamnar vi bredvid varandra i soffan. Vi är där i flera timmar men jag kan inte komma ihåg en enda konversation som fördes för allting de där timmarna kretsar kring är honom, hans arm kring min midja och hans läppar mot mina som om ingen annan fanns där. När vi ska gå har klockan hunnit bli 05:30 och jag tackar nej till att följa med honom hem men vi byter nummer och säger hejdå innan vi skiljs åt när fredagen hunnit bli lördag och jag somnar den natten utan att veta när eller ens om vi kommer att ses igen. 

Andra gången vi ses blir redan nästa dag. På eftermiddagen hörs vi av, båda något trötta efter natten som passerat. Det visar sig att han ska ut även följande kväll och tycker att jag sa möta upp i stan. Jag svarar att det väl vore trevligt men att jag tänkt ha en lugn kväll för inte skulle det ju bli några mer festligheter för mig. Men när kvällen väl kommer kan jag inte hålla mig hemma. Jag har vänner på besök i staden och hamnar till slut på en bar med en öl i handen efter att ha druuckit ljummet vitt vin på en väns golv och dansat till Ramlar innan vi promenerat in mot stan. 

Och plötsligt är han där. Han kommer fram till mig och de jag sitter med, lutar sig fram och pussar mig som om det vore det mest självklara i världen och jag känner hur kinderna hettar till som om jag vore fjorton år igen och kär för allra första gången. Han ska vidare och jag säger till honom att höra av sig, att vi kan mötas upp senare igen. Och en halvtimme innan stängning hämtar vi ut våra jackor tillsammans och jag säger ja när han frågar ifall jag vill följa med honom hem och sedan går vi hem till hans studentlägenhet och jag somnar i hans famn med huvudet mot hans bröstkorg för allra första gången.

Dagen efter är sista dagen i November och jag vaknar upp tätt intill hans varma kropp som andas tungt. Jag vaknar tidigt, som så ofta efter alkoholfyllda nätter och kan inte släppa blicken från honom. Och några timmar senare ligger jag fortfarande kvar i sängen och ser på när han lagar svampsoppa till lunch som vi äter tillsammans innan jag klär på mig igen och går hemåt när klockan hunnit bli eftermiddag och en hel kväll med vänner väntar.

Men inte heller det blir sista gången vi ses den helgen för när vi betat av julskyltningar, filmtittanden och städningar så får jag ett sms. Det lyder ”Du får gärna komma hit och kolla film, men har en känsla av att någon har bäddat ner sig redan”. Men det har jag inte hunnit utan 41 minuter senare står jag utanför hans port igen och åker fem våningar upp för att se på film, kyssas, fnissa och prata tills vi somnar tätt intill invirade i vita lakan när våra första möten lett till en helg tillsammans som nu tar slut när November blivit December. 

Kommentera här: