du kan inte leva ett liv utan att konfrontera din inre strid
Fina Elena och jag under stab-överlämningen för ett par veckor sen.
Veckorna tycks passera så himla fort nu. Det känns som att jag knappt hinner med, som att livet rusar förbi utan att ge mig tid att reflektera över allt som sker. Ibland vill jag stanna tiden, bara för en stund, och hinna njuta av allting.
Våren har kommit på riktigt nu. Äntligen. Vi har ätit första middagen på balkongen, jag har pluggat i bikini och vi har druckit kaffe i solen. Om tre dagar flyttar Tina in, när jag kommer hem från jobbet har hon tagit med sig alla sina saker och flyttat in. Längtar så himla mycket. Jag har börjat tömma ut en av mina hyllor i mitt badrumsskåp som hon får låna tills hon får sina egna. Det är på riktigt nu. Och det kommer bli bra. Bra för mig att ha henne så nära.
Veckorna tycks passera så himla fort nu. Det känns som att jag knappt hinner med, som att livet rusar förbi utan att ge mig tid att reflektera över allt som sker. Ibland vill jag stanna tiden, bara för en stund, och hinna njuta av allting.
Våren har kommit på riktigt nu. Äntligen. Vi har ätit första middagen på balkongen, jag har pluggat i bikini och vi har druckit kaffe i solen. Om tre dagar flyttar Tina in, när jag kommer hem från jobbet har hon tagit med sig alla sina saker och flyttat in. Längtar så himla mycket. Jag har börjat tömma ut en av mina hyllor i mitt badrumsskåp som hon får låna tills hon får sina egna. Det är på riktigt nu. Och det kommer bli bra. Bra för mig att ha henne så nära.
Fan vad jag älskar henne. Jag menar, KOLLA PÅ HENNE. Så himla älskvärd. På alla sätt och vis.
Jag pendlar mellan att tycka livet är toppen och skit hela tiden. Är pepp på så många saker som väntar. Pepp på hur vi kommer ha ett helt nytt kollektiv i maj, pepp på mitt jobb som jag trivs så jäkla bra på, pepp på att skriva min B-uppsats när jag äntligen börjat komma närmare ett ämne som känns helt rätt och passande för mig.
Samtidigt kan jag inte undvika att ångesten börjat komma tillbaka. Den som delvis legat i lä under vintern, som varit snäll mot mig. Den är mindre snäll nu. Orken försvinner och tårarna kommer allt oftare utan någon anledning. Kanske är det stressen också, över alla förändringar som sker just nu och över skolan. Det blir mycket på en gång. Men jag är beredd att slå tillbaka. Beredd att göra vad som krävs för att bli kvitt med den om den blir för stor, för aggressiv. Samtidigt vet jag att det är lätt att säga, svårare att göra. Så för nu hoppas jag bara att den snart försvinner igen.
Samtidigt kan jag inte undvika att ångesten börjat komma tillbaka. Den som delvis legat i lä under vintern, som varit snäll mot mig. Den är mindre snäll nu. Orken försvinner och tårarna kommer allt oftare utan någon anledning. Kanske är det stressen också, över alla förändringar som sker just nu och över skolan. Det blir mycket på en gång. Men jag är beredd att slå tillbaka. Beredd att göra vad som krävs för att bli kvitt med den om den blir för stor, för aggressiv. Samtidigt vet jag att det är lätt att säga, svårare att göra. Så för nu hoppas jag bara att den snart försvinner igen.