innan sommaren tar slut

14 Augusti. Balkongdörren står öppen och de tunna gardinerna vajar försiktigt i vinden. Solen reflekteras i fönstrena på innergården, det är ljust än. Men hösten har börjat ge sig tillkänna. Det blir mörkt fortare nu. Vindarna är kallare och luften annorlunda. Jag är förkyld, har legat i sängen hela dagen och snörvlat. Druckit te med ingefära och citron och beställt vitaminkapslar på nätet. Snart är den över, sommaren.
 

Det är svårt att förstå var den egentligen tog vägen, hur sommaren kunde passera så fort. Samtidigt har den varit så innehållsrik, fylld av fina stunder trots att det ibland känns som att jag inte gjort annat än att jobba. Men det har jag, trots allt. Jag har tänkt skriva om de där stunderna så många gånger, om de bra dagarna, de lediga äventyren och utflykterna. Istället blev det inget skrivet alls, för alla stunder då jag tänkte att "nu ska jag skriva" så hann någonting också få mig att tänka "jag gör det imorgon" men sedan fortsatta det upprepas, gång på gång tills det aldrig blev av. Men nu, innan sommaren tar slut, kanske jag lyckas en gång för alla.
 
Jag känner mig stressad över tanken på att hösten närmar sig utan att jag egentligen hunnit reflektera över sommaren som varit. Samtidigt vill delar av mig inget hellre än att hösten ska komma nu. Sommaren har varit bra på många sätt och vis men också jobbig, ibland fylld av ångest och känslor som varit svåra att hantera. Kanske är det också därför jag känner mig så splittrad. Å ena sidan helt redo att släppa taget om sommaren som passerat och möta hösten med allt vad den har att erbjuda. Å andra sidan inte alls redo. 

Även om sommaren inneburit mycket jobb så har jag älskat det. Jag har mått bra av att gå till jobbet, sett fram emot att få hänga med världens bästa kollegor dag efter dag. Sommaren har också varit så mycket mer än bara jobb. Den har fyllts med strandutflykter, tågutflykter till både Varberg och Kungsbacka, en tokig midsommar i Kullavik, dans i Tylösand. En endagsfestival i Helsingborg, småspelningar på Tillsammans med en eller två för många personalrabatterade öl i kroppen. Den har fyllts med så mycket fina stunder även om det också ibland känts som att den runnit mellan fingrarna på mig, som om den hunnit passera utan att jag hunnit med någonting alls. 

Det finns också så mycket mer att berätta. Om utflykterna, äventyren, om alla blandade känslor som de senaste månaderna fört med sig. Men för nu får det räcka med det här, med orden om hur tacksam jag ändå är för sommaren som passerat. Och med bilderna som ändå kan ge en bild av hur några av de där stunderna sett ut. 
 
<3
 

Kommentera här: