ett litet hej igen

Ja, det finns så mycket att skriva om egentligen. Men har bara precis orkat mig på att skriva om stockholmsveckan och de sista kentkonserterna någonsin. Och nu när jag är hemma igen är det plötsligt jul och pluggstress blandat med så mycket tankar på allt och ingenting. 
 
Veckan har dock varit så himla fin. En sån vecka jag har behövt efter att ha kommit hem från stockholm, en vecka som behövts för att bota ledsamheten lite. Har pluggat alldeles för lite men ibland antar jag att det blir så och det får man väl bara ta och acceptera. Desto mer plugg i mellandagarna, men det är som det är helt enkelt. 
 
Efter måndagens handledarmöte, som trots allt gick helt okej kom han som jag tycker om hit med tåget och vi spelade skip-bo, fikade med lilla familjen och vår gamla familjemedlem Teo som var och hälsade på. På kvällen gick vi ut och åt burgare på mrvinck, mötte upp Tina som var ute med sina klasskompisar och drack öl, gick hem och spelade basketspelet i messengerappen tills det blev läggdags för oss allihopa. 
 
Planen var att plugga hela tisdagen men istället hamnade jag i stan med Tina. Handlade julklappar och provade klänningar som hon pekade ut åt mig och hade det mysigt bara vi två en stund. Sedan åkte jag hem till mamma på fika innan jag återvände hem för att avsluta kvällen med filmmys med Hilda.
 
Igår lyckades jag i alla fall komma iväg och plugga några timmar på högskolebiblioteket. Fick gjort en del och hittat de sista böckerna jag verkligen behövde. Sedan tog jag bussen in till stan för att möta upp Tina och Hilda och gå ännu en julklappssväng, prova klänningar och handla en liten flaska bubbel, för att vi tyckte att det var helt rätt när det ändå var onsdag. När vi kom hem fikade vi och jag somnade i soffan framför filmen vi satt på. På kvällen kollade vi på bonde söker fru och drack glögg. 
 
Nu är det bara två dagar kvar till julafton och halva familjen här hemma har åkt hem över jul, Morris åker imorgon och sen är jag ensam fram till den 28:e. Lite trist, lite skönt. Men i helgen väntar ändå julen och familjen. Så så värst ensamt hinner det väl ändå inte bli. Förhoppningsvis. 
 
 
 
/Ska orka skriva något mer vettigt snart. Men just nu är trots allt min vardag med familjen här hemma det roligaste och finaste jag har. Och kent skriver jag om, sakta men säkert, men på den andra bloggen. De får stanna där just nu. Återkommer efter jul. 
 

Kommentera här: