tårtkalas, en brorson som bara växer och två (snart) nyblivna glasögonbrudar
Igår trängde vi ihop oss i bilen och åkte upp till Kungsbacka där det bjöds på födelsedagsfika efter att Josse fyllt år tidigare samma vecka. Bullar, kakor och tårta. Och förstås lite mys med en glad liten krabat som bara blir större och större för varje gång jag ser honom. (Vilket också får en att inse hur snabbt tiden faktiskt går på något vis?)
Jag har även insett att jag börjat tycka om att få frågor kring min utbildning numera. Förr blev jag jämt osäker och kunde i princip inte säga mer än att jag själv knappt hade någon aning om vad jag höll på med. Men ju mer folk ställer frågor, desto mer måste jag ju själv fundera kring vad det faktiskt är jag vill. Som vad jag ska läsa när jag fått min kandidat här i Halmstad, vad jag faktiskt vill göra längre fram. Jag tvingas möta min tidigare osäkerhet och inse att jag faktiskt tycker om det jag håller på med mer och mer desto längre tid det går.
(Fast inte just nu, för svensk språkhistoria kan vara den vidrigaste kursen vi läst hittills... och då är det ändå bara en vecka sedan vi började...)
Jag har även insett att jag börjat tycka om att få frågor kring min utbildning numera. Förr blev jag jämt osäker och kunde i princip inte säga mer än att jag själv knappt hade någon aning om vad jag höll på med. Men ju mer folk ställer frågor, desto mer måste jag ju själv fundera kring vad det faktiskt är jag vill. Som vad jag ska läsa när jag fått min kandidat här i Halmstad, vad jag faktiskt vill göra längre fram. Jag tvingas möta min tidigare osäkerhet och inse att jag faktiskt tycker om det jag håller på med mer och mer desto längre tid det går.
(Fast inte just nu, för svensk språkhistoria kan vara den vidrigaste kursen vi läst hittills... och då är det ändå bara en vecka sedan vi började...)
Imorse ringde klockan något för tidigt efter en natt med mardrömmar (vaknade 03:50 och var tvungen att tända lampan, dricka vatten och scrolla igenom alla sociala medier innan jag kunde somna igen). Klev dock upp nästan direkt trots tröttheten för att åka till skolan och uträtta ärenden innan jag åkte hem igen för att plugga.
Mitt i allt fick jag ett meddelande från Tina som var inne hos optikern och bad mig komma in som smakråd så pluggandet fick läggas åt sidan och jag gav mig ut i dimman igen. För varför inte? Jag har inte hunnit få mitt första par än men kunde ju lika gärna passa på att prova lite fler par jag med.
Titta så söta vi ska bli, min lilla grisekno och jag!
Titta så söta vi ska bli, min lilla grisekno och jag!