Hur man kan bota måndagsångesten:

Man kan ta ett tåg till en annan stad för att äta chips, spela skip-bo, skratta, dricka rödvin, äta på en koreansk restaurang, se över hundra (alltså bokstavligen över hundra stycken) hundar passera utanför restaurangen och överlyckligt trycka upp ansiktet mot fönstret, prata om allt och ingenting i en gul soffa och vara vaken lite för länge. 
 
Men så blir det tisdag och när man satt sig på en buss hemåt igen så är ångesten ändå tillbaka. 
 
Tacka vetja att vi ser kent om tre dagar. Och att jag får hänga med bella igen. Har saknat båda delar. Då väntar kyliga nätter, för mycket kaffe, mat på max och bästa lyckan i livet. 

våra tolkningar av verkligheten skiljer sig som natt och dag

Sitter på tåget som snart är framme i Helsingborg och tänker på hur komiskt det ändå är att jag kände att jag behövde åka iväg en sväng när jag nu ska till nya städer varenda helg de kommande veckorna fram tills turnén är slut.

Om sex veckor är allt över. Det är så sjukt, tror inte riktigt det går att ta in. Till helgen ser jag äntligen kent igen i alla fall. Som jag har längtat.