varför orkar jag aldrig vänta, it's the story of my life

Nu ser de andra kent i Bodø och jag är avundsjuk här hemma i köket. Har ägnat dagen åt att gå i skolan, storhandla, laga matlådor, spela skip-bo med Tina. Det vill säga: levt det vanliga gamla vardagslivet. 
 
Det är 17 dagar tills jag ser kent nästa gång och tills dess ska jag bara försöka fokusera på skolan och ägna tid åt att träffa vänner. Nästa vecka ska vi säga hejdå till Johanna som åker till Asien i ett halvår, och utöver det planerar jag mest att fylla tiden som inte går åt till att titta på kentvideor, intervjuer och dylikt med att få någon slags koll på tillvaron. Försöka få så mycket skolarbete som möjligt gjort, för jag vet att när det väl drar igång på riktigt, med uppsatsskrivande och allt annat som ska göras, så kommer jag att få ett helvete när det väl är fullt upp med både det och konserthelgerna. 
 
Har även kommit tillbaka i en period då jag är konstant trött. Spenderade både måndagen och tisdagen med att sova mycket mer än vanligt, vilket väl i och för sig var välbehövligt. Idag har jag ändå varit himla produktiv. Måste bara försöka fortsätta vara det trots att jag inte har någon inbokad föreläsning förrän nästa torsdag. För det betyder ju trots allt inte att jag inte har en hel himla massa att läsa tills dess. 

Kommentera här: