"en helt ny karriär" - eller utbildning i alla fall

Jag sitter i solen på balkongen med en bok och en kall cola. Har gjort mest ingenting hela dagen men samtidigt njutit av det för en gångs skull. Jag läser Nina Åkestams "Meningen med hela skiten" som jag hittade i en byrålåda häromdagen. Har börjat läsa den en gång tidigare, men den gången las den åt sidan, annat kom emellan och boken lästes aldrig klart. Nu öppnade jag den i alla fall igen, tog några klunkar av min cola och började läsa.

Vid det här laget har jag hunnit börja läsa kapitel 4 om hur fasen man ska lyckas välja rätt. Hur man ska välja utbildning, hur man ska välja vad man faktiskt vill. Hon skriver "..forskarvärlden verkar rörande överens om att det finns en genväg som är mer populär än de andra: att ta första bästa alternativ som i alla fall inte verkar helt hopplöst, och testa om man gillar det". 

Jag tänker att det var exakt det jag gjorde när jag började läsa Språkvetarprogrammet. Jag hoppade på ett kandidatprogram lite hux flux. Delvis för att jag var sugen på att börja på att plugga igen, delvis för att det helt enkelt lät som någonting som kunde vara kul. 

Jag har alltid tyckt om text. Alltid tyckt om att både läsa och skriva, och också gjorde det väldigt mycket under hela uppväxten. Så fort jag lärde mig skriva så skrev jag små noveller om magiska hästar och gud vet vad. När det var dags att välja gymnasieutbildning valde jag ett samhällsprogam med inriktning journalistik och tog varje chans som fanns till att får skriva. Så ja, att jag valde en utbildning som hade med text att göra var liksom inte heller någonting förvånande. Jag var fortfarande inne i att det var det rätta, det jag nog villa hålla på med sedan. Men jag visste inte säkert och det gör jag fortfarande inte. 

Om knappt två månader tar vi examen, vi är klara med utbildningen och får våra kandidater. För en del innebär det troligen jobb, för andra mer studier. Masters eller andra utbildningar som kan tänkas bredda deras kompetens och göra dem intressanta för den arbetsmarknad som utbildningen riktar sig till. För den här kandidaten är nog i få fall nog, inte tillräcklig för att nå dit alla vill. Uppåt. 

Men det ä också i det skedet som jag börjat tänka om. Jag har insett att även om jag tycker det är lika roligt att arbeta med text, om inte roligare idag än för några år sedan, så kan jag ändå inte riktigt se mig själv göra det här hela livet ut. 

Skulle det visa sig i slutet av sommaren att det dyker upp ett jobb som käns "wow, det här vill jag testa" och jag får det, då kommer jag absolut att ta chansen. Om inte. Då är jag redo för en ny utmaning. 

Jag har sökt in till socionomprogrammet. Något som jag funderade på för flera år sedan, samma år som jag istället sökte till språkvetarprogrammet. Jag vågade aldrig söka till socionomprogrammet då, tänkte att det nog var för svårt, att jag ändå inte skulle ha någon chans att komma in. Vad jag inte visste var att jag nog skulle haft det, kanske inte just hösten 2014 enligt mina efterforskningar bland antagningsstatistiken, men våren eller hösten därpå - absolut. Men istället valde jag någonting annat. Det som kändes rätt för stunden. Det som kändes som någonting som kunde bli roligt. Och det var det. Men nu är jag redo att gå vidare. Så jag sökte. 

Detta innebär inte att jag kommer att komma in. Det innebär inte heller att jag är 100% säker på om jag faktiskt kommer att ta steget och göra det om jag kommer in. Men jag vet att det är ett stort beslut som jag ändå är redo att ta. Jag vet varför jag vill göra det, vilket jag nog egentligen vetat i flera år. Och om jag kommer in och känner likadant efter sommaren, om detta varför finns kvar även då, kommer jag att göra det. För i så fall kan det inte bli annat än bra. 

Kommentera här: