Emelie J.

Det känns som att jag kommit in i en något mer produktiv period nu. Jag utnyttjar mina lediga dagar så gott det går istället för att enbart spendera dem i sängen. Igår hade vi föreläsning fram till kl 12, vilket egentligen är en perfekt tid då man kan gå hem för att äta lunch och sedan fortsätta plugga. Det gjorde jag också fram tills huvudvärken började krypa sig på och irritationerna över den här kursen var alldeles för stora för att jag skulle kunna fokusera ordentligt. Skickade istället iväg ett mail till en lärare angående kursen med funderingar och en oro som vi alla tycks bära på just nu. Ska det verkligen vara såhär? Är detta verkligen rätt? Det kändes bra, att ta tag i saken och ifrågasätta sådant som jag vet att större delen av klassen just nu går runt och funderar på. Ifrågasätta sådant som skapar irritation, ångest och tårar som likväl kan vara onödiga. 

 

Efteråt la jag allting åt sidan för att åka hem till mamma och äta kvällsmat och prata om annat än bara skolan. För att till slut avsluta dagen i sängen, läsa ut en bok, se sista avsnittet av en serie och boka in en pluggdag med Paula.

Så i detta nu sitter jag med en kaffedrickande Paula bredvid mig vid ett bord fyllt med böcker och anteckningsblock och försöker komma fram till vad jag egentligen ska få gjort idag. Istället tycks jag fastna vid att skriva inhandlingslistor inför fredagens middag och tänka på allt annat än svensk språkhistoria. I slutändan tänker jag väl dock att sålänge det blir någonting vettigt gjort så är det bra och att jag sedan, om några timmar, kan få promenera hemåt i regnet igen för att krypa ner under en filt och ta ledigt resten av kvällen.