Emelie J.

Det känns som att sommaren är här på riktigt nu. Trots att den ordentliga sommarvärmen tycks ha tagit en paus har jobbet dragit igång på riktigt och jag trivs så jäkla bra. Så otroligt tacksamt att ha ett jobb som man faktiskt ser fram emot att gå till och kollegor som är helt underbara på så många sätt och vis. I helgen har jag hunnit med både jobb och en hel massa mys med grillning, utgång med mera och nu, efter två lediga dagar, väntar fem nya jobbdagar. 

 

Jag måste dock erkänna att jag ändå känner mig lite förvirrad mitt i alltihop. För samtidigt som allt är så bra med jobb, boende och människorna i min närhet så kommer det också att hända så mycket nytt framöver. Samtidigt som det ska firas midsommar, åkas på dagsutflykter mellan jobbdagarna och grillas, ätas glass, sittas på uteserveringar och hängas i parker och mycket mer så kommer också en utredning dras igång. Nya sjuksköterskor / psykologer i sjukhusmiljö som egentligen skrämmer livet ur mig. Men efter ett gemensamt beslut med terapeuten som jag gått hos till och från i över 1½ år i olika perioder så kändes det som att det var dags att ta nästa steg. Efter att ha testat olika metoder och strategier för att hantera ångesten som kommer och går just som den vill har vi fått inse att det inte räcker fullt ut. Och vad som kommer hända framöver återstår att se, vad det än blir känns det lika delar spännande och skrämmande just nu. 

Jag vet inte vart någonting kommer att leda och jag känner inte heller för att försöka klura ut det innan det händer. För även om detta är ett nytt stort steg med målet att komma underfund med den okontrollerbara ångesten så vill jag inte att det är den som ska stå i fokus just nu heller. För jag mår bra. För det mesta ofattbart bra i ett kollektiv med asbra roomies (däribland en av mina allra bästa människor i livet), med ett jobb jag älskar och så himla bra familj och vänner i min närhet. <3