///
Tänkte att jag skulle vara bättre på att skriva på den här bloggen. Men allt jag skriver om är kent, allt jag tänker på konstant just nu är kent. Därför känns det mer rimligt att ha allting samlat på innanhimlenfallerner-bloggen som just rör allt som har med den här turnén att göra.
Men nu är det inga konserter på ett par veckor. Imorgon spelar de i Bodö och jag avundas alla som ska dit. Önskar att jag kunde gå, men är samtidigt så tacksam för alla konserter det ändå kommer att bli. Mer än någonsin.
När vi var ute efter spelningen i lördags och jag sa att oslo känns som hundra år bort, att det är konstigt att det känns så mycket trots att jag aldrig gått på kent som nu, fick jag till svar att det går snabbt att bli beroende. Och det är väl just så det är.
Andra kan få muttra över att det är dyrt, att det är konstigt att sova utanför arenor trots att det är höst och snart vinter, tycka att det är märkligt.
Det här är sista gången, sista chansen. Och jag älskar att jag har möjligheten att göra det här.
