Tillbaka i en grå och regnig hemstad

Tack för den här gången Stockholm. 
 
Regnet hittar in under kappan och ner i nacken. Kalla regndroppar mot varm och sömnig hud. Det är vad jag möts av när jag går av tåget i Halmstad efter min Stockholmshelg. Klockan är nio på morgonen och allt är grått, kallt och det regnar.
 
Bakom mig har jag lämnat en helg fylld av mycket Bella-häng, burgare och cocktails. Jag har träffat saknade personer, vandrat runt i mängder och bara myst och njutit av varenda liten stund jag haft tillsammans med mina fina däruppe. 
 
Nu är jag tillbaka och likaså ångesten. Men det är en ny slags ångest, en som är utblandad med förvirring och kanske en viss lättnad. Oron är utbytt, i alla fall för nu. För det finns inte längre något att egentligen oroa sig för.
 
När jag kommer hem vet jag att jag borde städat innan jag åkte men nu finns inga krafter. Det har gått tolv timmar sedan jag lämnade Stockholm och allt jag vill är att sova. 
Så det är så det får bli. Kanske har jag mer att skriva om då,  mer att reflektera över senare. Men nu är sängen prio 1.

Stockholm #1

Solen har sänkt sig bakom träden och gatlyktorna har tänts. Vi har just passerat de sista åkrarna, de sista skogarna innan vi når Södertälje. Om en kvart ska vi nå Stockholm och jag ska lämna boken och sömnen som hållit mig sällskap de senaste timmarna för att ta mig vidare, ensam i stora staden för andra gången. Gröna linjen söderut till Skanstull.

Jag går av på centralstation och möts av stora folkmassor. Tar en tunnelbana och går ut i mörkret, ut i regnet. Att fälla upp paraplyet är ingen idé, det blåser för mycket. Så jag stretar mig fram längs Götgatan och upp längs Ringvägen som leder till vandrarhemmet.
Rummet är lagom stort med många vägguttag, vita plåtskåp och en spegel i en sliten rektangulär guldram. Säng C är min. Det tycks bara bo en till i rummet och jag inser att jag är rätt nöjd över att inte fått en överslaf. Tänker att det kunnat sluta illa även om jag för all del inte brukar ramla ut sängen speciellt ofta eller ens alls. Jag bäddar, vita manglade lakan och örngott, skriver till Bella och är redo, redo för vad som än kan tänkas vänta.

Vi går upp längs Götgatan, stannar först vid McDonalds för att få i mig något att äta. Inser att det är första gången vi ses utan att en konsert är involverad, första gången vi ses utanför köandet och kravallstaketen. Vi går till Bellas ställen, skyndar fram genom regnet under paraplyer tills vi når Ljunggren. En drink och sedan går vi vidare. Marie Laveau, vi sitter i baren och får både röda, gula och skummiga drinkar. Jag får se stället hon alltid nämner och hon får visa mig en del av sin stad.
• 
När klockan passerat tolv och blivit halv ett är det dags att gå. Ut i regnet men paraplyerna känns inte värda att bry sig om. Så vi promenerar. Regnet lägger sig som en tjock sköld över håret, gatorna är tysta och nästintill tomma när vi kommit bort från barerna och in på mindre gator för att nå vandrarhemmet. Det är natt och tyst på vandrarhemmet, korridorerna är tomma och jag smyger försiktigt in till rummet som är mitt för två nätter, sängen som är min. Och tänker att visst kunde vi väl haft bättre tur med vädret men vad gör det, imorgon är det fredag och en heldag och kväll väntar. Kanske med lite mindre regn men mest troligen med mer äventyr. 

Saker man kan göra dagen innan tentan...


♥ Äta våfflor hemma hos mamma för att det är våffeldagen och för att det är gott.
♥ Köpa en tågbiljett upp till Stockholm.
♥ Laga kläder med hål i och knappar som saknas.
♥ Skriva listor, packa och peppa inför Stockholmstrippen.

Fast så har jag och Maria förstås suttit på biblioteket och pluggat lite också så jag har trots allt varit duktig med. Men när man lagt ner flera dagar på att snitta fem timmars plugg om dagen så går det till slut inte att trycka in mer i huvudet. Så idag får det bära eller brista, förhoppningsvis det förstnämnda! Och sen så tar jag tåget upp till Stockholm för att hänga runt, äta mat, träffa saknade personer och bara ha det bra. 

Vi ses igen på söndag Halmstad!